Gustav Gellerbrant, Sverigedemokraternas grå eminens som ibland kallats hjärnan bakom Tidöavtalet, är i hetluften. Det pågår enligt honom själv ett drev som inneburit ”en omänsklig påfrestning” för hans familj efter nån artikel från Expo vilket fått inte bara oppositionen utan självaste statsministern att kräva åtgärder från Jimmy Åkesson. Helt ärligt – jag har verkligen ingen aning och är ganska ointresserad, de har tydligen grävt fram lite gamla kommentarer från Gellerbrants sambo som tolkas som Putinvänliga, eller nått i den stilen.

Om det stämmer och om det i så fall ska betraktas som ”allvarligt” och vad det i sin tur skulle ha med någonting alls att göra lämnar jag åt andra att ojja sig över. Då jag själv lite vagt minns saker om Gustav Gellerbrant från min gymnasietid som är okända för den bredare allmänheten tänkte jag bara använda min lilla plats på internet åt att liksom Expo göra ett litet gräv

Jag lekte därför med Way Back Machine för att för första gången på 20 år åter få läsa den eminenta hemsidan gellerbrant.nu som jag och min rumskompis hade väldigt roligt åt back in the day (jag tror, men ska inte svära på, att vi hade ovanstående bild som ironisk bakgrundsbild på datorn).

Den gode Gustav var en sån där typisk MUF:are som under förbundets ”Jag älskar att äga”-tid väldigt effektivt retade oss i vänstern. Det får man ändå ge dom – den tidens ungmoderater lyckades faktisk med att vara rebelliska i någon bemärkelse. De uppmanade ungdomar att jobba svart, de sa att bidrag gjort befolkningen mentalt efterbliven och ville privatisera världshaven. Det fanns även drag av civil olydnad man idag knappast förknippar med moderater. Nån var öppen med att de gömde flyktingar – alla, innefattande de dåvarande MUF-ordförandena Ulf Kristersson och Gunnar Strömmer – var ju för öppna gränser och fri invandring. Och så var det det där med TV-licensen.

Liksom många andra i samma MUF-generation struntade Gustav Gellerbrant i att betala TV-licensen. Men han gjorde mer än så, han vägrade öppet, gjorde spektakel av det hela och överklagade med hänvisning till Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter. Han höll provocerande motmanifestationer på första maj i Jönköping vilket resulterade i att han åkte på stryk av AFA, vilket i sin tur resulterade i att övriga majtågsarrangörer ”tog avstånd” vilket i sin tur resulterade i att Bokcaféet blev sura och tågade ifrån mötet där talen hölls. Men det som gjorde att Gustav Gellerbrant stack ut även bland tidens MUF:are var hans antimilitarism.

Förr i världen hamnade de som var riktigt true på kåken efter att ha totalvägrat värnplikten. Socialister och pacifister har åkt på smärre fängelsestraff genom åren – i början av 1900-talet kunde det leda till ganska stora problem, på 80-talet var det väl en månad på öppen anstalt utan några större bekymmer för vare sig yrkeslivet eller risk för sociala stigman.

I början av 2000-talet var den allmänna värnplikten mest en papperskonstruktion, sa man att man inte ville göra den slapp man i regel. Det blev poänglöst att totalvägra då man aldrig blev tvångsinkallad. Dock behövde alla unga män mönstra, det vill säga inställa sig på nån förläggning och göra lite tester.

Detta vägrade den principfaste Gustav Gellerbrant som skrev ett bombastiskt öppet brev till Pliktverkets Ingela Samuelsson med formuleringar som

”I sin ytterlighet betyder värnplikten och mönstringen att människor mer eller mindre mot sin vilja kan skickas ut, offras och dö för statens skull […] Den är en grotesk och oursäktlig form av kollektivistiskt tänkande”

brevet avslutas sen med:

”Den som inte gör motstånd uppträds acceptera, och jag accepterar inte att bli alienerad till ett rättighetslöst väsen som ska lyda staten under alla villkor, hoppa om den säger hoppa, springa om den säger springa och dö om den säger dö.

Tvärtom. Skall jag göra militärtjänstgöring skall det vara för att jag själv väljer att göra det. Skall jag tränas för vapen skall det vara för att jag en dag vill kunna försvara det som för mig är viktigt. Skall jag dö skall det vara för att jag själv och bara jag anser att döden är ett pris jag är beredd att betala. Skall jag mönstra skall det vara frivilligt. Tills dess, bästa Ingela Samuelsson, är enda sättet jag anländer till Pliktverket i handbojor.

Med hopp om erkännande,

Gustav Gellerbrant ”

Till slut hamnade han inför rätta och lyckades i samband med detta styra upp en manifestation på torget utanför tingsrätten i Jönköping där han involverat organisationen Riksförbundet mot allmän värnplikt och Miljöpartiets Gustav Fridolin, som även han vägrat mönstringen. De två skrev tillsammans med Tobias Larsson från ovan nämnda organisation en gemensam debattartikel. Domen blev 400 kronors böter.

Gellerbrant.nu lanserades i minst sagt god tid i för att lansera Gustavs personvalskandidatur till valet 2006. Men luften tycks ha gått ur långt innan valet. Vad som hände, om han ens kandiderade eller om han ångrade sig vet jag inte, men invald blev han i alla fall inte. Och den framfusiga och personcentrerade linslus-imagen han hade som ung förbyttes.

Istället blev han nån slags politruck-byråkrat under Reinfelts regering innan han – för mig okänt när, hur och varför – blev svärjis, och även där haft en ganska undanskymd roll.

Vad det ligger för sanning och/eller relevans i Expos ”avslöjande” vet jag som sagt inte, men personligen tycker jag det är lite skojigt att det finns en dömd värnpliktsvägrare med påstådda ”kopplingar” till Ryssland som spindeln i nätet bland regeringens (och oppositionens) alla krigshetsare.