Mot demokrati. Del V, Klimatdiktatur

Jag välkomnar som sagt det här med att demokrati och demokratin börjar granskas lite mer kritiskt så jag borde väl bli glad över att det där med klimatdiktatur ändå lyfts fram, men… det är bara för dumt.

Det ska väl först och främst påpekas några grundläggande saker här: I nio fall av tio är begreppet ”klimatdiktatur” något som högertomtar slänger sig med som skällsord mot folk engagerade i klimatfrågan i allmänhet, och det är oklart om det finns någon som själv använder begreppet för politik de själva sympatiserar med. *

Jørgen Randers är en sådan som luftat resonemanget, Torbjörn Tännsjö en annan. Vanligare är väl att det sägs rakt ut i frustration över sakernas tillstånd, ibland mer på skämt än allvar.
Men likväl finns de där – de som hävdar att demokrati står i motsättning till en vettig klimatpolitik.

Resonemanget går ungefär så här: ”vi” släpper ut en massa koldioxid i atmosfären eftersom ”vi” köper en massa prylar, vilket betyder att ”vi” inte kan tänka långsiktigt. Eftersom efterfrågan på prylar är ett utslag av folkviljan och ”vi” alltjämt väljer detta alternativ liksom våra politiker inte vill göra något åt saken så behöver ”vi” helt enkelt tas ordentligt i kragen av en upplyst despot.
Demokrati leder till klimatkollaps, därför måste vi avskaffa demokratin till förmån för klimatdiktatur.

Här finns ju en hel rad av tankefel. För det första utgår det från den liberala tramsuppfattningen om att det är individuella konsumtionsval som utgör själva klimatproblemet.
Vidare har man, korrekt, insett att politiken uppenbarligen inte klarat av att göra något för att lösa problemet, men detta smetar man sen på medborgarna själva. Man har alltså en naiv idealistisk uppfattning om att politikerna och ”marknaden” utgör folkviljan varpå man drar slutsatsen att demokrati måste avskaffas för att rädda världen.

Tittar man istället lite närmare på hur det faktiskt ligger till så framträder en annan bild, nämligen den om den stora klimatkonspirationen. Det är ju ganska komiskt egentligen, att det i dessa tidevarv då det vimlar av konspirationsteorier om allt möjligt, den ena knäppare än den andra, så finns där en konspirationsteori som är helt och hållet sann som stirrar oss rakt i ansiktet.

Det är sedan länge klarlagt att oljeföretag och andra klimatförstörare sedan lång tid tillbaka känt till deras påverkan på naturen och hur de medvetet vilselett allmänheten genom falska forskningsrapporter. Likaså är det sedan länge klarlagt att dessa företag lägger miljarder på lobbying för att motverka varje politisk förändring som missgynnar deras intressen, intressen som råkar vara motstridiga den stora majoriteten av mänskligheten då de samtidigt innebär att planetens temperatur höjs.

Denna konspirationsteori har ju allt. Giriga företag, några av världens allra största rent av, som bakom ryggen på folket manipulerat opinioner och snärjt politiker som påstår sig representera oss. En liten, liten klick som berikar sig genom att föra hela mänskligheten mot en katastrof.

Och dessutom är konspirationen sann. Den har avslöjats och fler och fler detaljer kommer ständigt ut varpå massrörelser runt hela jorden nu organiserar sig i alla möjliga former vilket får maktens konspiratörer att svettas, även om någon vändning ännu inte har kommit – koldioxidutsläppen ökar ju faktiskt fortfarande.**

Men allt detta har tydligen klimatdiktaturvurmarna missat. De tror att det är folkets fel att ett fåtal storföretag släpper ut koldioxid i atmosfären. Troligen rör det sig om sammanblandningen mellan demokrati och demokratin här.

I grunden duktiga liberaler, djupt övertygade om att vi lever i den bästa av världar har chockartat upptäckt att systemet inte klarar av att tampas med verkligheten och utifrån detta dragit slutsatsen att endast en diktator kan lösa vad folkviljan inte klarar av.
Då de identifierar sig själva med systemet vägrar de se att ekonomiska särintressen faktiskt har inflytande och tror istället att det är vi allihop tillsammans som är bovarna.

Det bottnar i samma (i regel omedvetet) hycklande jargong där rika människor talar om att de har ”klimatångest” och tror sig syssla med älskvärd asketisk självspäkning då de avstår från att flyga till Thailand över julen, köper dyrare ekologiska grönsaker och därefter projicerar sin känsla av dåligt samvete på resten av befolkningen. Då blir det detta ”vi”, allihop.
För rika människor är vi alla precis likadana som de, det tror de helt bestämt. ”Vi” måste sluta släppa ut koldioxid, men det gör vi inte! Alltså behövs diktatur!

Just denna del av klimatrörelsen är förhoppningsvis ganska liten och marginaliserad. Men vem vet, då folk tenderar att lägga sina förhoppningar till enskilda politiker och mediala hjältar kan de känslor av besvikelse som oundvikligen följer av detta leda massorna till rop på en Stark Man som ska rädda dem.
Hoppas de inte får höra talas om Brennan också bara…. Då kan vi få en perfekt storm av mörkrädda liberaler, nu även med klimatångest jämte sitt förfasande över ”Trump och Brexit!” i sin psykologiska profil som går i bräschen för att slutgiltigt göra upp med den korkade massan där nere, som naturligtvis enbart kommer ha högernationalismens förespråkare att vända sig till.

Fast då skulle vi kanske klara FN:s mål om max två graders uppvärmning eller vad det nu är.

* Den som råkat klickat sig hit efter att ha googlat ”klimatdiktatur” och nyss skrollat igenom otaliga artiklar från ”alternativmedia”, gnälliga högerkrönikörer och folkilskna flashbacktrådar på jakt efter efterblivna konspirationsteorier för att bekräfta sin skeva världsbild kommer bli besvikna. Min konspirationsteori är ju sann.

** Om nu inte Covid-19 krisen leder till en tillfällig dipp av utsläppen, precis som efter 2008.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *