Hm, ja det är ju såklart en annan vinkel. Jag minns faktiskt inte den borgerliga jantelagen från 70-80-talet utan bara den efterföljande omvända. Alltså då ”jantelagen” i tid och otid slängts fram för att förklara hur hemskt Sverige är då det håller tillbaka ”entreprenörer” osv. När jag hör J-ordet så tänker jag genast på typ Johan Stael von Holstein eller ungmoderater i kotlettfrisyrer som gråter över att de måste betala skatt på sina ärvda pengar.