Mer Joker

Apropå Jokern så börjar jag fundera lite på själva anti-konceptet. När gnostikerna för 2 000 år sedan läste bibeln såg de igenom prästerskapets hyckleri och insåg att den där Gud skrifterna talar om faktiskt är helt jävla genomrutten. Skaparen är ond, Eva och ormen gjorde rätt, kom de då fram till. Bland annat. En etablerad kanon och grundmurad tradition som alla kan relatera till kan utgöra en bra utgångspunkt för kritik och nytänkande.

De gamla grekerna tycks ha haft en ganska avslappnad relation till sin kulturella kanon. Hesiodos och Homeros var kulturens urfäder vars berättelser återgavs, utvecklades och fick uppföljare hos senare författare. Inte minst dramatikerna byggde till stor del på dessa de gamla grekernas gamla greker. Men man kunde också starkt kritisera sina kulturella urkunder. Hela filosofin som sådan, alltså att filosofi i Grekland blev en egen distinkt genre separerad från myt eller diktning, tycks till stor del ha gått ut på att såga de gamla folksångarna. Xenofanes var hånfull, Platon ville i sin idealstat censurera dem, Herakleitos flå dem.

Man kan välja den andra sidan. Men kan man alltid det? Eller är denna typ av radikala vändningar bara möjliga i en viss typ av historiska epoker, i samhällen där gamla institutioner redan håller på att falla samman? Är Joker ett krissymptom? Är den en kulturell spegelbild av den upploppens tid vi nu lever i?

Jag hoppas i alla fall på fler antifilmer som vänder upp och ned på invanda populärkulturella kanon nu. Kanske en anti-James Bond? Vi får följa den globala kamporganisationen SPECTRE som arbetar för fred, miljörättvisa och solidaritet med världens fattiga och deras kamp mot den anglosaxiska imperialismen och deras utsända agenter…