Ber om ursäkt att din kommentar inte synts förrns nu – spamfilter är ett elände, jag måste ha det för att inte översvämmas av skit men tyvärr blir man bekväm och glömmer bort att kolla igenom slaskhögen för att se om något hamnat fel.

Din bok verkar spännande! Det är något jag ofta tänkt på, det du säger om 1840-talets eventuella återkomst (din korta kommentar, jag har alltså inte läst boken ännu) att vi verkar leva i en slags ”för-Marxsk” tid. Reglerna gäller inte längre, vi befinner oss i ett interregnum. Större delen av den vänster som finns idag gör också som den tidens (för-) socialister, de som Marxisterna senare kallade ”utopiska” – de tycker saker, de säger ”Fy!” Och visst, att ideologiskt-filosofiskt-etisk reda ut en del nya ståndpunkter är kanske viktigt det med – jag tänker på alla de för mig fullkomligt obegripliga storgräl kring vad som benämns ”identitetspolitik” osv. Men vem analyserar basen (ja, vem har ens ”basen-överbyggnaden” i sin teoretiska arsenal?)? Vem spånar efter de långsiktiga tendenserna? Vem letar efter rörelser att navigera, utnyttja och tämja? Vem tänker strategiskt?

Nu räcker alla världens marxister upp handen och säger – det gör ju vi! Men jag undrar om inte kapitalismen är så förändrad i grunden att mycket av analysen inte längre gäller.
Hornborg, Malm och andra humanekologer (som ibland kallar sig marxister) ägnar sig åt att omtolka 1800-talets politiska ekonomi – man pekar på att nationalekonomin tittade enögt på England som i själva verket var ett unikum, man missar koloniernas viktiga roll (centrum-periferi som ju Wallerstein var inne på) tar utgångspunkt i energiekvivalenter och annat. Andra lyfter fram det oavlönade och osynliga kvinnoarbetet som förutsättningen för systemet osv.
Men, tänker jag, om man menar att Adam Smiths och nationalekonomins själva grundvalar är felaktiga, ja då har man liksom även gjort Marx onödig. Marx kritiserade systemet med just dessa grundvalar som utgångspunkt.
Världen är som jag ser det efter 2008 bara så jävla märklig att ingen riktigt fattar hur den funkar. Historiska exempel är det vi har att gå på, och, som du säkert håller med mig om, så är ju ”nyliberalismen” inte så mycket marknad utan liknar ofta förkapitalistiska förläningar vad gäller skattefinansierad och ”privatiserad” (fel uttryck menar jag) vård skola osv.
”Vart är vi på väg?”, är den relevanta frågan, inte ”vad är dåligt?”
Å andra sidan. Varför inte tänka tanken fullt ut (nåja…)? Det är kanske för tidigt för en ny Marx. Vi måste kanske börja experimentera lite först. Kanske behöver vi en ny Owen, Cabet och Fourier istället?