Du känner väl till Max Beers Socialismens historia från 1926 (Frams förlag), som stilenligt – efter ett avsnitt av diverse antika utopister och grekiska revolutionärer – har ett omfångsrikt kapitel om kristendomen.

Beer var tysk, och jag misstänker att hans bitande formuleringar av hur funktionärerna tog makten i den tidiga kristna kyrkan egentligen syftar på det samtida tyska socialdemokratiska partiet.

Men visst har du rätt. Klassamhället är olidligt, och folk har alltid försökt tänka ut och genomföra alternativ och kommer alltid att göra detta. Och alternativen har vissa element gemensamma, människors behov är konstanta. Problemet uppstår när man överlåter projektet åt funktionärer, som Beer så riktigt insåg. Då urartar det till ett nytt klassamhälle och man får börja om från början igen.