En annars sympatiskt inställd recension (hittar inte länken dit nu, det var länge sen jag läste den) pekar på det märkliga faktum att David&David bara utnämnde statliga relationer, dvs makt som bygger på uppsamling av skatt och fördelning av denna enligt politiskt beslutade regler, som förtryckande men inte kapitalistiska, dvs makt som bygger på ojämlika resurstillgångar. Anarkister tycks ha nån sorts upphängning där.