På sätt och vis är konspirationsteorierna nutidens version av tron på häxor. När något elände inträffade ansågs det alltid vara någons ”fel”, någons som stod i förbund med ”de onda makterna”.
Och det är det, förstås, på något plan. Men enskilda personer kan sällan ställa till med mycket elände på egen hand. Det är bara när de agerar som representanter/ombud för klasser eller andra stora kollektiv som de har den makten.
Oftast, dock, beror nog eländen på att den institutionella makten inte klarar av en situation. Exempelvis skriver José Gabriel Palma om den gigantiska fest för den rikaste procenten som gåvorna till näringslivet nu innebär. Regeringar överallt i åtminstone den atlantiska världen verkar livrädda för att låta en spekulationsbubbla brista. Det var de redan 2008 – de pumpade in biljoner i bubblan så att den skulle kunna fortsätta växa, till glädje för aktiespekulanterna. De är nämligen övertygade om att om den brister drar den ner hela ekonomin i ett svart hål. Därför fortsätter de.
Se Palmas senaste papers på https://www.econ.cam.ac.uk/people/emeritus/jgp5
Om Palma har rätt handlar det uppenbarligen mest om Hanlons rakkniv. Institutionaliserad inkompetens snarare än elakhet. De har ingen aning om hur de ska dra sig ur situationen.
Även Susan Strange verkar inne på den linjen – hennes böcker States and markets och Mad money är förstås gamla och skrivna långt före den nuvarande spekulationsfesten. Men de handlar ändå om hur de nuvarande internationella maktorganen byggdes upp under efterkrigstidens boom men var för komplexa för att nån skulle orka bygga om den för den osäkra spekulationsepok som kom efter, när det inte längre gick att kränga fler bilar eller kylskåp. Inte minst som alla stater såg andra staters svårigheter som bonus för sig själva och hade väldigt svårt att enas om något konkret.
Det stora problemet med konspirationisterna är ju deras enkelspåriga lösningar: bli kvitt den eller den personen så löser sig allt. Se vayan todos, som dom sa i Argentina 2000 – och så trodde man att allt var fixat när dom hade gått.