Nåddes i förrgår kväll av en dramatisk nyhet. Arkeologer har grävt fram en ny stad under sanden strax utanför Luxor i Egypten, som härrör från Amenhotep III:s tid. Stan övergavs då hans son Echnaton tog över men återbefolkades då efterträdaren (troligen sonen) Tutankhamon tog vid.
För en som snöat in inte bara på egyptologi i allmänhet utan på just Echnaton och amarnaperioden i synnerhet är det här en nyhet av närmast ofattbara proportioner. Det görs nya fynd i Egypten hela tiden men det här, hävdar man, är det viktigaste fyndet, eller i alla fall näst viktigaste fyndet, sen upptäckten av Tutankhamons grav 1922. Och det bara råkar vara ett fynd som handlar om den några få årtionden långa perioden av det faraoniska Egyptens 3 000-åriga historia som är mitt lilla specialintresse…
Det är bara sedan september man börjat gräva fram den här stan och man tycks ännu endast ha skrapat på ytan. Stan är välbevarad, troligen för att den snabbt övergivits (kanske två gånger då) och någon beskriver det som en unik ögonblicksbild av det gamla Egypten, en motsvarighet till Pompeji. Tutankhamon nämns hela tiden i rapporteringen, han är väl den posterboy man måste använda sig av för att skriva artiklar i ämnet för den breda allmänheten. Men det är ju ointressant, det är hans (troliga) pappa som är grejen.
Echnatons radikala religionsreformer och det kaos som uppstod är fortfarande en diffus men samtidigt otroligt fascinerande historia. Vi vet att en kult kring solskivan, Aton, började tillkomma redan före Echnatons tillträde men att han tog det hela till en ny nivå då han övergav Thebe som huvudstad för att anlägga den helt nya Akhetaten och förbjuda alla andra gudar i vad som brukar räknas som den första kända monoteistiska religionen.
Man har i de nya utgrävningarna hittat referenser till Aton, stan verkar ha grundlagts i kultens tidigare skeden och vara uppkallad efter honom, och om man kommer komma de många gåtorna närmare sin lösning återstår fortfarande att se.
Att stan snabbt verkar ha övergivits kan dock vara en fördel här. Även Akhetaten, idag känd som tel al-Amarna (varav namnet för perioden), är något av en ögonblicksbild då arkeologer först hittade den på 1800-talet. Alla andra städer har i regel bebotts och byggts om under årtusendena, Akhetaten hade legat orörd i över 3 000 år då den övergavs strax efter att den byggts.
I tel al-Amarna har man bland annat hittat ett stort arkiv bestående av diplomatpost mellan Egyptens vasallstater och de andra regionala stormakterna, ett makalöst fynd som bidragit till att begripliggöra mycket av hur dåtidens politiska system fungerade.
Ja, sen hittade man ju även den här, till exempel…
Visste ni förresten att Nefertitis grav aldrig återfunnits? Just sayin’…
Sen är det ju såklart så att man (läs=jag) nu kan drabbas av lite väl höga förväntningar och det blir ju inte lättare då arkeologi är en vetenskap som jobbar långsamt – jag känner liksom att jag hoppar jämfota i min lägenhet och ba ”men gräv mer då! Sätt igång! Snabba er!”
Det är ju naturligtvis OCKSÅ så att lanseringen av den här typen av nyheter har ett drag av reklamföring över sig – Egyptens turistindustri är väldigt måna om att lansera sina fynd i dramatisk förpackning, något landets karismatiske chefsarkeolog Zahi Hawass är mästare på. Det här kallar man till exempel för ”Lost golden city”, vilket nyhetsmedier gärna citerar.
Det är heller ingen slump att denna pressrelease (man har som sagt grävt sen i september) kommer några dagar efter att man flyttat de gamla kungamumierna till det nya museet, ett spektakel som direktsändes och som verkade vara påkostat på OS-invigningsnivå.
När jag läser Bryan Yares blogginlägg som har rubriken Village between ticket office and Deir el-Medineh är det ju lite mer nedtonat än en ”gyllene stad”…
MEN. Jag är ändå otroligt peppad, det ska bli kul att följa det här.
Vi avslutar med Therions tolkning av Echnatons revolution, här i en hemmagjord video gjort av ett spanskt fan, perfekt för sing-a-long.
