Någon gång 2014, tror jag, började jag skriva på ett dokument jag döpte till ”Maskinerna är våra vänner” där jag tänkte jag skulle spekulera lite i vad som skulle kunna hända i framtiden, något som först krävde en mindre historisk tillbakablick.
Jag vet inte hur länge jag skrev på det där, bara att det var något jag plockade fram då och då. Hursomhelst så tröttnade jag så småningom och någon sammanhållen text blev det aldrig, inte heller hann jag komma till någon framtidsspekulation. Det finns ingen som helst anledning för en endaste människa att bry sig om detta mitt gamla svammeldokument.
Men, vad har man väl inte en blogg till om inte just för att slänga ur sig internt och opublicerbart mög utom något som helst allmänintresse?
Så jag gör så att jag lägger upp mina anteckningar (helt oredigerat och inklusive noterna till mig själv på slutet om vad jag borde skriva, vilket jag aldrig gjorde), klipper det i delar och spottar ur dem här på bloggen som en sommarföljetong fyra lördagar framöver.
Enjoy/beware
”Anton Müller från Danzig skall för ungefär 50 år sen ha sett en mycket konstig maskin i Danzig, som förfärdigade 4-6 vävar på en gång; då stadens rådmän emellertid fruktade att uppfinningen skulle göra en massa arbetare till tiggare, så hade man undertryckt uppfinningen och i hemlighet låtit sticka ner eller dränka uppfinnaren”
Abbé Lancellotti 1629
Bandkvarnarna. Så kallades maskinerna som med eskalerande takt började spridas runt om i Europa. De styrande i Danzigs hantering av den nya invasionen var fullkomligt logisk. Maskinen ställde bara till med problem. Både för arbetarna, som riskerade att bli arbetslösa, och för eliten – den jordägande adeln – som fruktade sociala oroligheter och inte hade några incitament till teknologisk förändring. Vävarna, liksom alla andra, var födda till sitt yrke. Det utgjorde hela deras identitet och de ingick i en samhällsmodell instiftad av gud där adeln, prästerna och kungen eller kejsaren själv, hade sin givna plats. Deras ekonomiska funktion – att i hemmet producera textilier och sälja sin produkt till en lokal marknad – var på samma gång social och kulturell. Om en uppfinning som utförde deras jobb mer effektivt fick verka fritt skulle det rubba hela denna gudomliga ordning, från botten till toppen. Det var också vad som skedde.
*
Bandkvarnen är en utveckling av de vattenkvarnar som uppförts i syfte att mala mjöl, vilket i sin tur bygger på teknik som går tillbaks ända till antiken. Men de antika kvarnarna bredde inte ut sig nämnvärt. De gamla grekerna hade avancerade anordningar för att pressa olivolja, men man utnyttjade sällan vattenkraften för att driva kugghjulen. Istället hade man slavar som kraftkälla. Runt år 1000 sprids vattenkvarnarna runt om i Europa. Särskilt England var ett föregångsland. Istället för slitet med att mala sitt eget ax och vete för hand kan nu bönderna genom att ge bort en sextondel till mjölnaren få det hela fixat med teknikens under. Man kommer snart på ett annat användningsområden för kvarnarna, nämligen valkning av tyg. Ett annat slitgöra. Men det händer även något annat. Kvarnarna blir för byborna en social mötesplats. Här träffar man folk från andra byar, här får man höra skvaller. Ofta inrättas ett litet värdshus i närheten av kvarnen. De styrande kommer även på att kvarnar kan beskattas. Ibland fungerar rent av kvarnarna som indirekt beskattning även av bönderna. Istället för att myndigheterna – godsägaren, adelsmannen, kanske kungen eller kyrkan – direkt beskattar bönderna betalar istället bönderna sin naturaavgift till mjölnaren, som i sin tur betalar nästa led upp i hierarkin. Inte bara böndernas arbete blir effektivare, hela statsapparaten blir effektivare. Utveckling.
Det är möjligt att en del av denna utveckling förde med sig konflikter. Mjölnare kunde till exempel ibland vara oärliga skojare. Bråk mellan kvarnägare som bodde i närheten av varandra kunde förekomma. Men det mesta tyder på att det på det stora hela bara var till fördel för vanliga bönder som fick mer tid för annat. Driften av kvarnar monopoliserades dessutom över nästan hela Europa till klosterväsendet. Det är ett faktum att kvarnarnas utbredning i Europa sammanfaller med slaveriets försvinnande.
Kvarnarna fortsätter att utvecklas. Dels blir själva grundkonstruktionen mer avancerad. Energianvändningen blir effektivare, man uppfinner växlar och lär sig att bygga kvarnar som drivs av vind istället för vatten. Användningsområdena blir fler även de. Inom gruvnäringen blir kvarnarna efter ett tag snart riktigt high-tec. Stora komplex med flera sammankopplade vattenhjul driver hissar som lyfter tung järnmalm, driver enorma blåsbälgar och hammare. Något har satts i rörelse.
*
Det är kanske inte särskilt uppenbart för bönder och hantverkare runt om Europa i slutet av 1500-talet. Man gör vad man alltid gjort och de förändringar som ändå skett har kommit så långsamt att de knappt märkts. Men faktum är att mellan tiden som förflutit mellan kvarnen och bandkvarnen har världen förändrats ganska drastiskt. Världen har globaliserats.
Västeuropa var en avkrok. I de flesta avseenden efterblivet i förhållande till större delen av världen. Indiska oceanen var världshandelns center där bland annat indier, kineser och araber bedrev en livlig handel. Medelhavet och Svarta havet var denna kommers mindre bakgård där långväga varor ibland via många mellanhänder kunde sippra in. Nordatlanten, Engelska kanalen och Östersjön var närmast helt avskärmade från världens ekonomiska aktivitet. Men det rör på sig. Hansan, den nordtyska handelssammanslutningen för samman varor och tjänster från regionen och snart vill holländare och engelsmän inte vara sämre varför London, Brügge och därefter Antwerpen börjar hävda sig som ekonomiska center. Medelhavs- och svarta havshandeln går framåt även den. Under 1400-talet är det Osmanska riket som är Medelhavets stormakt, följt av Spanien, Venedig och Genua. Portugiserna, som befinner sig lite avsides, drömmer om att segla direkt till Kina. Tänk att slippa alla mellanhänder, profiterna skulle bli enorma. Man utforskar Afrikas kust i etapp efter etapp. Längs vägen lär man sig navigationskonst, man utvecklar skeppsteknik och man upprättar handelsstationer utmed Afrikas västkust.
En genuesare tänker att han kan slå portugiserna genom en djärv manöver. Genom att segla västerut kan han nå de mytiska platserna Indien och Kina. Jorden är ju faktiskt rund, det har man känt till sedan antiken. Något man var sämre på under antiken var att uppskatta jordens omkrets. Eratosthenes från Cyrene är visserligen berömd för att ha gjort en väldigt bra uppskattning. Han är berömd idag, nu när vi vet. Faktum är att en rad olika mätningar med skiftande resultat gjordes av de gamla grekerna och under 1400-talet känner få till Eratosthenes. Den stora auktoriteten på området var istället Ptolemaios från Alexandria och Ptolemaios uppgav att jordens omfång var betydligt mindre än vad det i själva verket var. Genuesaren, han heter Christofer Columbus, lägger hur som helst fram sin djärva idé till det spanska kungahuset, får klartecken och ger sig av västerut över Atlanten. Historiens mest berömda felsegling får enorma konsekvenser, men det dröjer innan man inser det. Till en början verkar det som om portugiserna dragit vinstlotten. De rundar några år efter Columbus Afrikas sydspets och finner Indiska oceanens världsmarknad. Pepparn de köper utan mellanhänder lossar de i Antwerpen i utbyte mot tyskt silver, och ett europeiskt nät av handel i direkt kontakt med Orienten knyter samman kontinenten ekonomiskt. Men det är Columbus ofrivilliga bedrift som ska göra störst avtryck.
1492 är världen fortfarande stor och okänd. Europa är fortfarande efterblivet. Kontakterna med och kunskaperna om Asien är bristfälliga. Amerika känner man över huvud taget inte till. Columbus insisterade hela livet på att han kommit till Indien. Idén att segla västerut fick han genom att läsa en 1300 år gammal uppskattning av jordens omkrets, då detta var de senaste rönen han kände till inom ämnet. Från kungen av Spanien hade han med sig ett brev att överlämna till storkhanen av Kina, titeln på mongolväldets härskare. Även om brevet hade överlämnats till de oförstående indianerna hade det naturligtvis gjort detsamma. Det hade gjort detsamma även om brevet lyckats ta sig fram, då den siste storkhanen störtats 124 år tidigare.
Ett århundrade senare har mycket hänt. Bland annat skeppas tyger från Europa till Kap Verde utanför Afrikas västkust där de färgas med indigo, vilket man importerat från Indien. Tygerna skickas vidare till det Afrikanska fastlandet där det byts mot slavar. Slavarna skickas över Atlanten där de sliter med att bryta silver i gruvorna. Silvret skeppas västerut över Stilla havet och hamnar via Filippinerna i Kina. Från Kina, Indien och Malaysia seglar sedan kryddor och siden västerut till europeiska hamnar.
Ja, slaveriet har kommit tillbaka. Det medeltida slaveriet var i regel småskaligt hushållsslaveri. Nu rör det sig om storskaligt plantageslaveri införlivat i en global handelsekonomi outsourcat till andra sidan Atlanten. Utveckling.
*
När vi nu kommer till Danzig i slutet av 1500-talet och den senaste spetstekniken – bandkvarnen – säger myndigheterna ifrån, för att uttrycka det milt. Sett från vårt perspektiv ter sig beslutet att förbjuda maskinen och mörda dess upphovsman korkat. Vi kan nämligen se att maskinutvecklingen skulle fortsätta att utvecklas och vi är glada att den gjorde så. Det kunde dock inte det sena 1500-talets Danzigbor. Tekniken dör dock inte med den okände upphovsmannen. Under hela 1600-talet sker ständiga revolter mot bandkvarnen. Myndigheterna gör först som i Danzig för att slippa oroligheterna, men efter ett tag sker kompromisser. Bandkvarnarna får verka enbart under strikta restriktioner. Sen legaliseras de helt och hållet. Vind och vattendrivna sågverk finns nu även de. De bränns visserligen ofta ner av rasande folkmassor, men på sikt är motståndet lönlöst. Myndigheterna är nämligen vid det här laget inte längre så oroliga över att arbetare blir till tiggare. Eller, snarare, de ser nu problemet på ett annat sätt. Man inför lösdriverilagar. Det blir olagligt att vara arbetslös.
Tiggare hade visserligen alltid funnits, men de utgjorde inget problem. De var på sätt och vis lika delaktiga i den gudomliga ordningen som jobbarna, krigarna och bedjarna. Tiggarna möjliggjorde för de rika att kunna visa sig givmilda och inom kyrkan kunde tiggeri rent av vara ett ideal. Dominikan och Franciskanordnarnas medlemmar kallas för tiggarmunkar. Fattigdom var ett positivt ideal inom den kristna idévärlden. Men när tiggarna blir fler och fler ställer det till med bekymmer. Tiggeri börjar ses som ohederligt, de anklagas för att vara lata, arbetsskygga. Samhällets lösning heter förvaring. Härbärgen – hospital – är en gammal kyrklig institution för den gamla tidens tiggeri. Kyrkan visar barmhärtighet genom att ge mat och husrum till de fattiga, till tiggarmunkarna och till pilgrimerna. Men hospitalen börjar bli överfulla. Den världsliga makten tar över fattigvården och nya ideal införlivas i verksamheten. Arbetsplikten. I Holland – landet blir en stormakt under 1600-talet – är man uppfinningsrik. Man placerar de arbetsskygga lösdrivarna i en låst kammare som sakta fylls med vatten. I kammaren finns en pump med vars hjälp man kan pumpa ut det tillströmmande vattnet. Det är absolut nödvändigt att göra så, om man nu inte vill drunkna. Den arbetsovillige lär sig på detta sätt att vänja sig vid kroppsarbete och att göra rätt för sig. Fysisk och själslig uppfostran i ett. De olika arbetshusen som brer ut sig över kontinenten är naturligtvis till för de arbetsskyggas egna bästa. De är till en början olönsamma, deras funktion är ju uppfostran och inget annat, men snart kommer man på att arbetshusen kan göra större nytta för hela samhället. De privatiseras. Fabriken är född.
*
Francis Bacon (1561 – 1626) var en visionär tänkare. Renässansen innebar att man började romantisera antiken, att man ville återuppnå det höga stadium av civilisation som fanns dolt i det förflutna. Begreppet medeltiden myntades under denna tid. Nu var vi tillbaks, eller i alla fall snart tillbaks, till denna antika guldålders välstånd. Francis Bacon tog ännu ett steg. Han hävdade att vi kunde komma längre. Att vi kan blicka framåt och åstadkomma saker som tidigare folk aldrig uppnått. Genom att anamma vetenskap, förnuftstro och rationellt tänkande kan vi nå nya stadier av välstånd. Detta var ett nytt tankesätt. Hans lilla skrift Det nya Atlantis är en tidig science fiction inspirerad av Thomas Mores Utopia. I Bacons utopi – en ö i Stilla havet som kallas Bensalem – finns maskiner som är makalöst sofistikerade och som utför saker ingen kunnat drömma om. Här finns u-båtar och hörapparater, artificiellt ljus och vad som med lite fantasi kan beskrivas som telefoner och ljudinspelningsutrustning. Man har instrument som kan skåda långt bort och andra som kan skåda långt inuti det lilla. All vetenskap organiseras i en institution som kallas ”Salomons hus”. Salomons hus är en enorm anläggning med artificiella grottor och bassänger, trädgårdar och djurparker, observatorier och laboratorier. Man utför storskaliga djurförsök, man förädlar och manipulerar växter att bära större frukter och förmår dem att gro snabbare än sitt naturliga förlopp. Vetenskapsmännen i Salomons hus systematiserar och analyserar de vetenskapliga rönen, drar slutsatser till nya teorier och försöker fundera ut hur kunskapen kan leda till praktisk nytta, kunskap som man senare förmedlar till staten, till allmänheten och till nya generationers forskare. Invånarna på Bensalem betraktar kunskapen som den största rikedomen.
Till skillnad från Mores Utopia får vi veta lite om den politiska organiseringen av Bensalem. Det tycks vara en monarki. Invånarna är kristna.
Bacon fick rätt i mycket av sina visioner om framtida prylar och företeelser. Men han kunde inte förutse de sociala, politiska och kulturella förändringar som alltid kommer med de teknologiska förändringarna. Framtiden skulle komma att instifta stora vetenskapliga laboratorier och forskningscenter inte helt olika Salomons hus. Det första, brittiska Royal Society, hade Francis Bacon som uttalad förebild. U-båten, hörapparaten och mer och mer sofistikerade och effektivare maskiner, drivna av nya och effektivare energikällor, skulle även de uppstå. Men de förutsatte – eller kanske skapade – nya institutioner, nya sociala relationer och nya politiska ideal. Att bönder och hantverkare skulle lämna sina hem för att i stället arbeta i något som kallades fabriker där de stod vi maskiner någon annan ägde, för att skapa något de inte själva fick sälja i utbyte mot en lön som långt understeg värdet av det som skapades, var nog ganska svårt att förutse i början av 1600-talet.
Det finns en ganska rolig paradox med Francis Bacon. Hur visionär och nyskapande han än var så missade han fullkomligt att ta till sig de vetenskapliga framsteg som skedde under hans egen samtid. Han förkastade tanken på att jorden skulle kretsa kring solen, en tanke som lagts fram av Kopernicus redan innan Bacons födelse och som bekräftades bortom allt rimligt tvivel genom Johannes Keplers och Galileo Galileis forskning som pågick då Bacon skrev sin rationella vetenskapsfilosofi. Samma sak var det med de flesta andra upptäckter som vad vi idag kallar den vetenskapliga revolutionen frambringade. Bacon trodde inte på Gilberts teorier om magnetismen och missade Vesalius nyskapande anatomi. Inte ens William Harvey, blodomloppets berömde upptäckare, fick uppskattning hos Bacon. Som Bertrand Russel skriver:
”Ännu mera överraskande är, att han icke synes ha känt till Harveys verk, fastän denne var hans läkare.”
*
Ett trähjul i ett vattendrag kopplat till en axel som förmår en sten i ett kvarnhus att rotera. Böndernas sociala liv ändras. Staten stärks, slaveriet försvinner. Och i takt med att kugghjul och växlar läggs till kvarnen blir världen global, slaveriet återkommer. Mer komplexitet och ångkraft. Fabriksarbetare, slaveriet minskar. Vårt tankesätt förändras radikalt. Våra politiska institutioner byts ut. Vår kultur förändras.
Hänger det ihop? Hur?
*
Den vetenskapliga revolutionen. Det är vad det ibland kallas. De olika upptäckterna och uppfinningarna som tar fart under framförallt 1600-talet i Europa. Man kan sätta Kopernicus verk De revolutionibus orbium coelestium från 1543 som startpunkt om man vill. Någon har föreslagit uppfinnandet av glasögonen som en avgörande faktor. Vi kan istället tala om världssystemets uppkomst. Eller kapitalismen. Eller industrialismen. Här krävs nya utgångspunkter. Nya individer. Columbus kanske, eller rent av Gutenberg. Ångmaskinen är populär vad gäller startpunkten för industrialismen, men då är vi inne på 1700-talet. Oavsett vad vi tar för utgångspunkt eller vad vi kallar det, så berör de alla samma sak. Hur västvärlden börjar gå om resten av världen. För så är det. Columbus felsegling ledde snart till en global värld där delar av Europa snart kommit ikapp Osmanska riket, Kina, Persien och Indien. En likvärdig spelare bland de stora. Men nu inträffar det nya. Europa drar ifrån. Vi går in i en ny historisk fas.
Vi gillar sånt. Tydliga avgränsningar. Individers enskilda upptäckter. En särskild innovation eller uppfinning som utgångspunkt. Namngivna historiska perioder. Ibland är utgångspunkten bara en markör, en symbolisk händelse. Ibland tänker man i kausala orsak-verkan samband. Om Kopernicus inte skrivit sin bok, om Columbus inte korsat Atlanten, då skulle inte heller det följande inträffat. Glas var inte särskilt välutvecklat i Kina. Det behövdes inte då de använde porslin till dryckeskärl, vilket européerna länge var avundsjuka på. Glashantverket förfinades och av en slump kom någon på att en rätt slipad glasbit kunde läggas på ett bokblad och förstora texten. Ett under för de med nedsatt syn. Någon kom därefter på glasögonen. Sen kikaren, en enorm fördel till sjöss liksom snart även i krig. Galileo riktar kikaren mot natthimlen och bevisar Kopernicus teori om att jorden kretsar kring solen. Ny vetenskap måste till, religiösa dogmer ifrågasätts. Mikroskopet uppfinns, nya okända världar upptäcks, mediciner uppfinns. Så här kan vi se historien om vi vill. Om en europé upptäckt porslinets gåta på 1200-talet hade glashantverket minskat i betydelse och händelsekedjan som just skissats aldrig inträffat. Men vi kan aldrig med säkerhet säga så. Vi kan se historien som en rad händelser men inte med säkerhet hävda att om inte X då inte heller Y utan istället Z. Men vi kan kanske se mönster och samband. Kanske kan vi dra några slutsatser av det. Kanske kan vi då förstå nuet bättre. Kanske kan vi ana framtiden bättre.
*
De revolutionibus orbium coelestium innebar en revolution. Jorden snurrar kring solen, inte tvärtom, skriver Kopernicus. Hela världsbilden rubbas och upptäckten leder till att en ny fysik måste utarbetas och vetenskapen frodas. Om inte X då inte heller Y…
Det är en lite rolig slump att vi ofta säger så om just det verket, den kopernicanska revolutionen, Kopernicus revolution. I titeln finns ju just ordet revolutionibus. Revolution i denna gamla bemärkelse betyder dock något annat. Det betyder att rotera ett varv. En återgång. Tänk en revolver. Vår moderna betydelse av ordet revolution kommer från de omtumlande och våldsamma händelserna i Frankrike under slutet av 1700-talet.
Den ärorika revolutionen kallas händelserna i England ett århundrade tidigare, 1688. Revolution kallas den just för att den ansågs återställa den ursprungliga ordningen. När Edmund Burke 1790 fördömer händelserna på andra sidan Engelska kanalen i starkast möjliga ordalag ogillar han särskilt att det hela benämns just revolution. Den ärorika engelska revolutionen sökte ju till att kunna härleda allt vi besitter ur våra förfäders arv, som han skriver. Fransmännen däremot är ju inte riktigt kloka.
”Själva tanken på att skapa en ny regering är tillräckligt för att fylla oss med avsmak och skräck.”
Fransmännen hävdar också inledningsvis att de vill återställa en gammal ordning men revolutionen fortgår, blir radikalare, våldsammare, och snart vill man inte länge tillbaks. Man vill framåt.
*
När vi kommer fram till det tidiga 1800-talet och de berömda ludditernas uppror mot de nu ångdrivna och ännu mer sofistikerade väverimaskinerna är skillnaden mot Anton Müllers Danzig total.
Det massiva militanta arbetarupproret slås ned med en enorm brutalitet och sabotage av maskiner beläggs med dödsstraff. England är återigen ett föregångsland.
Det som hade hänt under tiden var att eliten nu var utbytt. Istället för en aristokrati som byggt sitt välstånd på jordägande närmade sig nu fabriksägaren samhällets absoluta topp. Den gudomliga ordningen skulle snart även den vara utbytt. Istället för hantverkare och bönder som jobbar i hemmet och säljer sin produkt på den lokala marknaden fick vi arbetare som går till fabriken för att vid maskinerna massproducera varor till en världsmarknad i utbyte mot lön.
*
Den sociala och kulturella förändring som den nya tiden medförde innebar att Bacons visionära synsätt slog igenom. Vi kan nu tänka oss att teknikutveckling och förändring är något positivt. Franska revolutionen har dessutom tänt ett hopp om att även politisk förändring är möjlig. Ludditernas uppror är den sista dödsryckningen för idén om att vi kan gå bakåt. Att förhindra teknisk utveckling ses idag av de allra flesta, hög som låg, som något korkat. Vi får ständigt nya prylar och vi kan fantisera om och försöka förutspå hur denna teknikutveckling kan komma att se ut i framtiden. Men kan vi tänka oss hur den teknologiska förändringen kommer att påverka vår kultur och våra sociala relationer?
Ludditernas nederlag innebar dock inte slutet för arbetarkampen. Det kan snarare ses som ett startskott för något nytt. Kan rättvise och jämlikhetstanken, fast rotad i massornas moral, kombineras med det nya tankesättet så väl som med det militanta upprorets praktik? Det kan det.
Vi gillar som sagt uppdelningar i perioder. Redan Hesiodos delade in historien i olika åldrar då han var verksam på 7 eller 800-talet före vår tideräkning. Medeltiden är den nedsättande term som renässanshumanisterna använde gentemot sina skolastiska föregångare. Sedan 1700-talet talar vi i norden om stenåldern, bronsåldern och järnåldern. 1700-talet i sin tur, kallas ibland upplysningen och utmärker sig genom att flera nu använder just den benämningen om sin egen tid. Ingen på stenåldern, bronsåldern, järnåldern eller medeltiden visste vilken tidsepok de genomlevde. Ingen firade dagen då medeltiden gick över i renässansen. De upplysta vet för första gången var de befinner sig. I Skottland ställer filosofer upp trappmodeller med olika utvecklingsstadier. Från jägare till herdar till bönder till handelsmän. Vi befinner oss på toppen av utvecklingen. Själva begreppet – utveckling – är nytt i vårt medvetande. Att samhället likt en blomma slår ut mot det större, komplexare, vackrare. I svallvågorna efter ludditernas nederlag tar man så nästa logiska steg. Man lägger till ett trappsteg, det som komma skall. Man säger: vi lever idag under bourguasin i morgon kommer socialismen. Från mörkret stiga vi mot ljuset.
*
